Fedor Emilianenko, den bästa tungviktsfightern i MMA-historien, är inte längre sig själv. Från 2000 till och med 2009 var Rysslands stolthet obesegrad, med undantag av en match där han oturligt fick ett sår som tvingade domaren att avbryta matchen. Han var “The Last Emperor” och det skapades en särskild mystik och aura kring honom. Han gav ett lågmält och artigt intryck utanför ringen, hamnade aldrig i någon öppen konflikt med någon fighter, och såg inte sin motståndare i ögonen då han väntade på domarens signal om att matchen skulle börja. Nej, han förde ingen psykologisk krigsföring i det ögonblicket. Istället hade han huvudet lätt böjt nedåt och såg liksom igenom sin motståndare. Det var total koncentration.

Det var när Fedor kom till Strikeforce 2009 som fallet blev tydligt. Efter att ha knockat Brett Rogers i debuten förlorade han tre raka. Det var smärtsamt att se och visst försökte man rationalisera förlusterna. Se dem som enstaka oturliga episoder som råkat följa efter varandra. Mot Fabricio Werdum hade han på ett vårdslöst sätt gett sig in i dennes ‘guard’, och då kan vem som helst åka på en ‘submission’. Mot Antonio Silva vann han första ronden och hamnade sedan under sin motståndare, och med en sådan jätte över sig blir det tufft vem man än är. Mot Dan Henderson slog han ner denne och gick till attack men i samma stund smet Henderson undan hans ben, reste sig och knockade ut Fedor. Var för sig var förlusterna försvarliga och handlade om maximalt oflyt, tänkte jag. Eller ville tänka.

Men de som kan MMA på ett tekniskt plan bättre än jag har övertygande visat att Fedor har blivit sämre och att detta syntes redan mot Tim Sylvia år 2008. Jack Slack, den mästerliga MMA-skribenten, har inte minst lärt mig lite om Fedors fall som fighter. Han menar att från och med Sylvia-matchen är variationen borta, som gjorde att Fedor kunde vinna slagdueller mot vilken ‘striker’ som helst. Fedor brukade, säger Slack, variera sina attacker men har blivit alltmer begränsad till vilda slag där han använder hela kroppen. Det var denna förutsägbarhet som gjorde att Silva kunde ta ner Fedor i andra ronden och sedan hålla honom där. Även mot Henderson svingade han vilt och förutsägbart. I sina tre sista matchen innan den överraskande återkomsten, som visserligen var mot sämre motstånd (Jeff Monson, Satoshi Ishii och Pedro Rizzo), återvann Fedor en del av sin variation. Han använde en ‘low kick’ framgångsrikt mot Monson; mot Ishii fick vi se hur han åter använde sig av sin raka höger som omsider ledde till knockout; mot Rizzo gjorde han några fina slagkombinationer och avslutade med en blixtsnabb högerkrok efter att först ha fintat en ‘low kick’.

När Fedor annonserade att han skulle komma tillbaka tänkte jag – eller ville tänka – att han kände att han hade en del ytterligare att bevisa och ville ställa någon av sina förluster tillrätta genom något returmöte. Att det inte bara handlade om pengar. Därför hoppades jag att han skulle försöka återerövra en del av den breda repertoar som gjorde honom så farlig. Två matcher har han gått sedan dess.

Den första som ägde rum vid nyår gjorde oss inte mycket klokare vad gäller hur Fedor står idag, det var en uppvärmningsmatch mot den i MMA-sammanhang oprövade kickboxaren Jaideep Singh som Fedor snabbt avslutade.

Den andra matchen, där Fedor hade valt ut den tålige boxnings-experten Fabio Maldonado att bli sin motståndare på EFN 50 i juni, såg nog många fram emot. Den skulle kunna säga oss fans något mer om Fedors form. Jag tror att Fedor valde Maldonado för att det skulle ge honom en möjlighet att pröva sin ‘striking’ mot någon som visserligen är en duktig boxare men som samtidigt inte utgör någon direkt knockout-fara. Och så kom ännu ett bakslag; Maldonado träffade Fedor i första ronden då denne anföll, fortsatte attackera ronden ut och ett avslut såg ut att vara nära. I andra och tredje ronden vände Fedor på skutan och vann ronderna på poäng. Resultatet blev 3* 29-28 för Fedor men som många framhållit kunde första ronden lika gärna ha slutat 10-8 för brasilianaren (även om man sett många matcher med mer ensidig dominans som inte resulterat i det) och då hade matchen blivit oavgjord.

Fedors form – hur var den då mot Maldonado? Jag vet inte. Det känns osäkert att säga något därom. Å ena sidan blev han nästan knockad och förutom knocken mot Henderson har det bara hänt en gång förut att Emilianenko blivit ordentligt träffad stående, men han föll inte den gången och var aldrig hotad som nu. Å andra sidan lyckades han vinna rond två och tre trots alla smällar han tog i första. Dessutom fick han in en del fina slagserier och använde sig även av en ‘high kick’ några gånger vilket han sällan gjort.

Fedor sa genast efter matchen att han kommer att fortsätta slåss. Det ska bli spännande att se vem som blir hans motståndare och om han hamnar i UFC som det ju ständigt ryktas om (det har ju till och med ryktats om Bellator på sistone); det sägs ju att han står närmare en överenskommelse än vad han gjorde under sina glansdagar, även om han knappast skulle få lika mycket betalt som han skulle ha fått då. Men hur som helst tror jag att Fedor skulle må bra av att möta ytterligare en B-fighter, alltså en bra fighter som samtidigt inte tillhör toppen. Jag tror Fedor behöver det för att bygga upp självförtroendet och för att pröva den mer varierade approach han eventuellt – förhoppningsvis – övat på i träning.

 

 

 

KOMMENTARER

  • Mac_da_man

    Undrar om det inte är någon ryggskada eller liknande som gör att han helt slutat ta ner och mangla sina motståndare som han gjorde tidigare… Men han är helt klart för ensidig och har inte hängt med utvecklingen och kan inte längre leva på snabbhet och tajming. Men han är ändå goat 🙂

    • Johan Fehrman

      Bra fråga. Jag vet att Fedor sa i samband med att han annonserade sin återkomst att hans kropp blivit läkt och att han haft lite problem tidigare. Men jag tror du har rätt i att han levt för mycket på sin talang – extrem explosivitet och snabbhet och inte hållt uppe variationen och tekniken.