Det har varit tumult vad gäller bältena i UFC på sistone. Sju nya mästare på sju månader. I tur och ordning Dominick Cruz, Miesha Tate, Stipe Miocic, Michael Bisping, Eddie Alvarez, Amanda Nunez och Tyron Woodley. Och medan det är naturligt att bältet växlar händer i en sport där utmanaren vanligtvis gjort sig förtjänt av chansen (det finns dock undantag) har det varit väl mycket ruljans. Inte alls som på Anderson Silvas och George St-Pierres tid av lång dominans. Av alla nya mästare tror jag bara Cruz sitter säkert inom överskådlig tid; jag vill mena att resterande titelbyten beror på lyckoträffar hos utmanare eller på en pågående utveckling.

Bisping, Alvarez och Woodley lär förlora sina bälten ganska snart. Bisping har väl ungefär 50% chans att behålla titeln i det kommande mötet mot Dan Henderson, men det blir svårare när mer kvalificerade kandidater såsom Luke Rockhold (som inget hellre vill än att återta bältet och få revansch på Bisping), Chris Weidman och Ronaldo Souza står på tur; Alvarez kan räkna med att obesegrade Khahib Nurmagomedov närmar sig och Woodleys division är ett getingbo – och vem vet om George St-Pierre bestämmer sig för att komma tillbaka. Jag tror vidare inte att Stipe Miocic blir långvarig på toppen; jag håller åtminstone fem fighters i tungviktsdivisionen som bättre än Miocic. Om inte den lite oförutsägbara Alistair Overeem knockar honom kommer sannolikt Cain Velasquez ta titeln från honom, förutsatt att denne vinner sin kommande match och sätter upp en trolig titelmatch.

Jag vill samtidigt framhålla att ingen av dessa titelvinster var oförtjänta; det är alla fantastiska atleter som helt välförtjänt vunnit sina respektive titlar. Inget titelbyte var heller någon stor chock (men givetvis överraskande) eftersom detta är vad som händer i all elitidrott. Alla kan ha en bra dag och alla en dålig. En fighter går så få matcher per år jämfört med, säg, en tennisspelare, att MMA-fans, upplever jag, aldrig riktigt lyckas vänja sig vid att överraskande resultat hör alla sporter till.

Och slutligen, vad gäller damsidans bantamvikt räknar jag med att titelkaoset fortsätter. Superstjärnan Ronda Rousey förlorade titeln till Holly Holm som i första titelförsvaret föll mot Miesha Tate, som direkt fick se sig besegrad av Amanda Nunes UFC 200. Jag tror att MMA på damsidan är under stark utveckling och att man därför kan räkna med att titeln fortsätter att byta ägare relativt ofta tills nivån etablerats, fighters blir mer jämna och individuella misstag mindre förekommande. Som det är idag är en dammatch på högsta nivå mindre förutsägbar än en herrmatch.

Det är lite trist med för många titelbyten, det tar bort något av mästarbältets glans, men det är bättre att de mest kvalificerade får förtur än att det är som i boxning där verkligt kvalificerade utmanare varvas med betydligt mindre förtjänta. Och förhoppningsvis är detta bara en övergående fas.

 

 

KOMMENTARER