Det finns ett och annat populärkulturellt bevis på att MMA är på väg att bli mainstream. Filmen Warrior (2011) är ett exempel. Ett ännu bättre är den populära serien Kingdom (2014) som följer ett gym med professionella fighters som kämpar på så gott de kan såväl i privatliv som i karriären. En tredje säsong kommer i höst. Kan rekommenderas.

Men det ultimata beviset på att en företeelse gått och blivit allmängiltig är ju när den hittar in i kulturens finrum, skönlitteraturen. Och detta är just och jämt vad som skett med sporten MMA. Den mig veterligen första (svenska) roman där MMA förekommer gavs ut i år och heter Nomen Nescio, skriven av debutanten Nils Fredrik Kullenberg på det nystartade Doppelgänger förlag.

Romanen är en klaustrofobisk monolog förd av en postanställd man i dryga 30-årsåldern bosatt i Stockholm som kämpar med ett inre mörker i form av självhat och desillusion. Han är vidare starkt styrd av fantasier och inbillningar; går in i mentala världar som driver honom mot paranoians land.

Kullenberg beskriver i ett kapitel en MMA-match, en titelmatch. Scenen är ett fantasifoster hos huvudpersonen. Han önsketänker att han är den okända titelutmanaren som till sist, i femte ronden, knockar mästaren med just den Karate Kid-mässiga transpark vi tidigare beskrivit. “Mästaren” är en projektion för en person som psykologiskt tryckt ner huvudpersonen i ett tidigare skede av handlingen – en kriminaliserad, hård och farlig alfahanne med tribal-tatuering och adidas-byxor.

Gestaltningen av matchen med dess alla element är gjort med säker hand. Allt vi MMA-fans sett noteras och gestaltas; man skulle inte bli förvånad om författaren själv är ett fan. Kombattanternas intåg mot oktagonen. “Exalterade kommentatorer” (läs: Joe Rogan). Hur man “spänner ögonen i motståndet”. Och sedan matchen själv. Det är en vildsint kamp där övertaget byter hand. Men så till sist får alltså huvudpersonen in den fruktansvärda tran-sparken. Scenen är snygg och komisk:

“Belker [huvudpersonen] på ett ben i tranans position. Dess kolsvarta vingar utsträckta mot himlen. Vingspannet imponerar. Onda ögat fäst på motståndarens hakspets. Det nasala trumpetande lätet förvarnar om en spektakulär avslutning. Mästaren rusar framåt. Blicken vild och stirrig. Tiden går som långsammare. Belker far upp i luften. Byter ben. Klon träffar Mästaren och skickar honom in i medvetslöshet. THWACK!”

Köp boken. Inte för den flera sidor långa MMA-scenen (även om den knappast skadar!) utan för skildringen av de bekanta upplevelserna av utanförskap och otillräcklighet. Av att känna sig misslyckad och utanför. Boken har dessutom ett modernt driv med korta, rappa meningar. Inga transportsträckor, inget dökött. Kullenberg är något av en språklig ekvilibrist; hans berättarglädje går inte för ett ögonblick att ta miste på. Till sist kan det inte nog betonas att boken har mycket humor i allt sitt mörker.

(Artikelbilden är en bild på romanens omslag).

 

 

KOMMENTARER